strongwords

Kjol, leggings, tights, jeans, strumpbyxor, mjukis eller shorts?

Ska de sitta löst eller sitta åt?

Linne, t-shirt, tjocktröja, skjorta, tunika, blus eller kofta?

Parfym, deoderat, body  lotion eller hur ska man dofta?

Utsläppt eller uppsatt?

Vågigt lockligt eller platt?

Mössa, keps, diadem, hårspänne eller kanske hatt?

Halsband, örhängen, armband, ring?

Silver, guld, oäkta, eller kanske bling bling?

Ryggsäck, handväska, axelbandsväska eller kanske inget alls?

Halsduk, sjal, skarf eller kanske bara ett smycke kring min hals?

Tygskor,skinn,gummi eller läder

Vilka passar bäst till mina kläder?

Klack eller inte? Höga eller låga?

Det är det som är frågan.

Ögonskugga, mascara, brunkräm,puder, läppstift, läppglans, nagellack, eyeliner, rodge, kajal

Ibland är de verkligen inga lätta val!

Ett chassi och fyra hjul på var de sida

Kan vara bra för att den framåt ska kunna glida

Lackade bromsok, breda fälgar och rejäla däck

Kan inte bli något annat än fräck

Mittmotror med en v12a som ska ge extra mycket effekt

Kommer att susa fram som vinden alldeles perfekt

Två säten med väldigt låg profil

Är ett måste på denna bil

Motorhuv, bagagelucka och dörrar i kolfiber lack

Precis så vill jag ha de så inget annat snack

Hela bilens byggnad och grund ska vara i aluminium

Lacken ska vara i krom

Den kommer att få många diplom

Tonade rutor och en dunkande bas

När jag ger full gas

Poff och mätaren står på över hundra

Ljudet från motorn låter bättre än bra

Och inte en enda bil mig kan dra

Jag fram mellan bilarna viner

Och solen skiner

En dröm som jag länge drömt

En verklighet som jag aldrig någonsin glömt

Om de enda kunde bli sann

Jag skulle ha älskat han

Min egna lilla car

Som alltid skulle vara så go och rar

Skulle alltid vara jag som styrde och förde

Ingen äkta carl som gång på gång körde

Dagen så sakta börjar gry

Tuppen galler

Fåglar kvittrar sina ljuva stämmor

Daggen ligger längs äng och skogar

Långt bortom mig i en annan värld fångar mina öron upp ljudet av irriterat pipande

Jag vänder mig om drar åt mig täcket och rullar runt som en liten ål

Ljudet blir starkare närmare och omöjligt att undan gå

Stäcker på armen och strävar efter ljudet

När jag till sist är framme vid de trycker jag till och de blir tyst

Slutligen öppnas mina ögon och jag möts av ljusets strålar som tränger sig genom persiennerna

Nu vet jag att en ny dag är kommen

Allt jag gör är fel. Allt jag säger är fel.

Vänner kommer och vänner går 
Men jag hoppas att du återstår 
Med dig kan jag alltid slappna av 
Du ställer aldrig några krav 
Oavsett om jag är ledsen eller glad 
Så finns du alltid där i högsta grad
Du får mig att må bra 
Du är en sån vän som alla drömmer att ha 

Det var så bra
Så tack ska du ha
Du kunde gång på gång få mig att skratta och le 
Du såg det ingen annan kunde se
Med dig kunde jag verkligen vara den jag är 
Du gav mig en känsla av att vara kär
Dig fick mig att glömma alla beskymmer och besvär
Det var jobbigt att lämna den del som gjorde mig hel
Jag sa aldrig va jag kände vilket var mitt absolut största fel

För att det ska finnas glädje måste det finnas sorg 
Man måste kunna ha tråkigt för att kunna ha skoj
Man måste få vara nere för att kunna känna sig lycklig 
Man måste få må dåligt för att sedan bli bra 
Man måste ibland kämpa för att få ihop sin da! 

Minns när du tog min hand och sa vi ska klara detta tillsammans
Med ett svagt hjärta som snart skulle stanna tvekade jag
Du sa ge mig en chans så ska du få se
Jag ville så gärna så de va bara att hoppas och be att inget olyckligt skulle ske
Du hann precis fånga mitt hjärta innan de försvann
Jag älskade att höra din röst ligga med mitt huvud mot dit bröst de va då min största tröst
Att kolla på dina ögons skimmrande glans jag va så lycklig att jag gett dig en chans
Att vara med dig va som att drömma de fick mig att glömma att de andra. 
Jag va säker på att du va de bästa kan kunde ha verkligen inte att du skulle vända och dra

Nu vet jag hur du mått
Hur ont de gjort när jag bara gått
Men egentligen är du den som får mig mig hel
Så känn inte att något är ditt fel
Du ska bara veta hur många gånger tårarna runnit ner för kinden
Hur många gånger vinden viskat ditt namn
Hur jag varje gång önskat jag befann mig i din famn
Höra din varma röst 
Den som är världens bästa tröst
Se hur dina vackra ögon kan glimma 
Timma efter timma.
Känna att du är min goding 
När jag berättar om min utomjording
De är ingen som kan fatta 
Men de fick oss gång på gång att börja skratta
Tiden gick så fort plötsligt vad de dags att fara till min hemort
Som jag helst av allt inte hade gjort. 
När du kom till tåget för att farväl
kändes de i både hjärta och skäl
Hade jag kunnat hade jag dragit med dig hit 
då hade jag sluppit all skit
Jag trodde att du med tiden skulle gå att glömma
men de går inte sluta att drömma
mitt hjärta valde att strida 
trots att de fått lida
vet inte hur jag känner idag 
om de är du och jag som ska dela andetag
de är en fråga där jag inte har något svar
men finns min chans ens kvar?