Everything is wrong!

Allt jag gör är fel. Allt jag säger är fel.

Är jag elak så är det fel.
Är jag inte hjälpsam är det fel.
Är jag otacksam är det fel.
Berättar jag inte hur jag mår är de fel.
Ger jag inget är det fel.
Skriker jag och gapar är det fel.
Säger jag inte vad jag tycker är de fel.
Är jag arg och irriterad är det fel.
Är jag trött är det fel.
Är jag hungrig är de fel.
Ljuger jag är de fel.
Sover jag inte om nätterna är de fel.
Att jag lever och andas på denna gjord är fel!!

Men är jag snäll är de fejk.
Är jag hjälpsam är de ett spel.
Är jag tacksam så menar jag de inte.
Berättar jag hur jag mår är de bara extra tung belastning.
Ger jag något får jag aldrig nått tillbaka.
Försöker jag föra en lugn diskussion får jag alldrig prara till punkt.
Säger jag vad jag tycker så ljuger jag.
Är jag glad så kan ingen glädjas av det.
Är jag pigg har jag sovit för mycket.
Är jag mätt har jag ätit för mycket.
Talar jag sanning är de ingen som vill lyssna.
Använder jag sömntabletter är jag psykiskt sjuk.
Om jag slutar andas kanske jag gör rätt?
eller kanske är jag bara egoistisk då?



I don`t like you!

Din röst är knappast någon tröst.
Du ger mig bara bekymmer och besvär!
Vad e de egentligen du begär?
Vad är de du inte fattar när jag säger NEJ
fatta att jag inte gillar dig
Kan du inte bara lägga ner
jag orkar inte mer!
Ja bad dig snällt att sluta hålla på
Bara vända om och gå 
Men du verkar fortfarande inte förstå
Vet du hur dåligt du får mig att må?
Du bara sabbar och förstör
Jag önskar du kunde gå upp i rök
Så skulle jag slippa allt jävla bök

ibland känns det som ingen förstår

Känns som ingen fattar hur jag känner och de bränner
Alla som fått mitt hjärta brist skulle jag kunna räkna upp på en långlång lista.
När jag tänker tillbaka hjärta de brinner och tåren den rinner
Vill inte gång på gång påminnas om alla hemska gånger något skett utan att jag varit beredd
Egentligen borde alla korkade idioter nämnas men jag orkar inte hämnas
De sägs att tiden läker alla sår men hur fan ska man kunna laga ett stort svart hål
Men kiven kvar i mitt hjärta försöker jag finna ett svar
Men hur fan ska jag hinna innan tiden är ute
Tiden rinner ut som ett spår i sanden du får lova att hålla mig hårt i handen.

Utomjordning

I en stor rymdraket
Ska jag komma från en okänd planet
Med mina händer av klor
Kommer du inte längre att våga vara stor
Med 4 ögon och 5 armar
Ska jag slita ut både dina inälvor och tarmar
När du tittar upp på mina antänner
Ska jag passa på att hugga dig med mina tänder
Jag ska bryta av dina lår
Knäcka och hoppa på dina äckliga lår
Stampa sönder och mosa dina ben
Total förgöra dig tills du är alldeles platt och len
Du ska få känna hur de känns
När ett korssat hjärta bränns
Du ska helt enkelt få smaka på din egna medicin
Som kan innehålla både tändvätska och bensin

Vart tog allt vägen?

Vart tog allt vägen?!
Ord blev till rök och dess innehåll till luft
Betyder de något längre?!
De som en gång var lika bedårande som regnbågens skimrande glans
Har de ens betytt något?
Va är det som är fel?
Förstår du att jag är svag?
Som en fjärils sköra vingar i den hårdaste storm
Vad är de som är fel?
Jag känner mig ensam och tomheten är ett enda eko i mitt huvud
Ett eko av förvirring som studsar runt i en cirkel av mörker
Ett svart hål som fångat mig i nattens sken
Ett sken som kan bedra oss alla båda på gott och ont
Den djupaste mardröm som blivit till verklighet
Jag försöker öppna mina ögon för att se ljuset
Men de går inte för mina ögon är lika tunga som sten block
Varje gång jag försökt har de blivit ännu tyngre och jag har
fallit ännu djupare ner i de svarta hålet.
Så ja försöker nu att öppna ögonen så lite som möjligt
jag faller längre och djupare hela tiden ekot i mitt huvud
är nu som en virvelvind som när som helst kommer dräpa mig.
Då kommer mina ögon alltid förbli stängda.

Djupt

Sitter helt ensam och rädd
Vill bara blunda hårt och sluta bli sedd
Vet inte vilken väg jag ska ta
För att allt ska kunna bli bra
De är tungt att ha så många frågor utan svar
Sånt jag får bära med mig som förmodligen alltid kommer ligga kvar
Dagarna bara går och går
Ingen vill se hur jag egentligen mår
Jag väntar hela tiden på att allt bara ska vända
Att något bra bara ska hända
Men de tycks aldrig ske
Än hur mycket jag försöker att be
Så de känns som de bästa vore att bara låta hjärtat tystna
De är ändå ingen som vill lyssna.

Sliten..


sliten och grå,ingen kraft att stå
liggandes och inte kunna gå, inklämd i en vrå
solens första stålar letar sig fram, dagen gryr
klockan ringer, men jag vänder om och flyr
illamående, ögonlock tunga som sten
dunkande huvud, svaga ben
hela kroppen är trött, alldeles klen

jag vill så gärna, har inget val
vill gå upp men orkar inte, så måste ligga kvar
tankarna far, huvudet exploderar
kan inte styra något, försöker få mig själv att fungera
men det är så lite kraft, jag orkar inte mera

INGEN VET!

Ingen vet hur ofta jag gråter
Ingen vet hur mycket ilska jag bär på
Ingen vet om allt jag sett och hört
Ingen vet hur jag egentligen mår
Ingen vet alla mina brister
Ingen vet hur många sömnlösa nätter jag har 
Ingen vet hur mycket jag lider
Ingen vet hur mycket alla såren svider
Ingen vet..INGEN..förutom jag!


Även fast..

Jag saknar din famn
även fast jag mår dåligt att vara fast i dina armar
Jag saknar din röst
även fast den så många gånger sårat mig
Jag saknar din blick
även fast den fått mig att gråta
Jag saknar din trygghet
även fast du gör mig så osäker
Jag saknar att älska dig
även fast jag hatar dig


RSS 2.0